Film, ja den ska bli av!

Jag drog innan sommaren igång ett filmprojekt som dessvärre inte blev av. Kom inte ens till planeringsstadiet utan slutade sorgligt nog på idéstadiet, men skam den som ger säger säger jag! Det kommer att komma en film, jag och Markus eller i alla fall jag är peppade. Den ska ut på youtube och den ska få över 10 klickningar. Den här gången utlovar jag dock inga optimistiska tidsramar, its done when its done.

Ja var ska man flytta?

Som en trogen läsare påpekade i mitt föra inlägg så är det kanske inte helt enkelt att flytta någonstans i världen om man vill få det bättre än i Sverige. USA känns ju inte helt stabilt och jag har ingen större lust att bo i en diktatorisk kommuniststat som för övrigt kommer få problem tidigare än vad många tror. Inflationen går upp i Kina och regionerna har dragit på sig stora skulder... Ja inte ser det ljust ut för världen just nu och troligtvis inte imorgon heller.

Lite på låtsas

Mitt liv känns aningens märkligt just nu. Jag lever som ni vet i en mycket tom lägenhet och försöker just nu tillbringa så lite tid här som möjligt. Jag har helt enkelt inte kommit in i några egentliga rutiner. Eller det har jag kanske men de känns inte beständiga just nu.

För övrigt anser jag precis som Paul Krugman att Europa står inför 10 svåra år, man kanske ska flytta?

Spartanskt

Nu har jag samlat de mest av mina saker i sovrummet, detta innefattar en charmig säng, en grym tjock tv och en havsblå strykbräda. Sängen har en spånplatta som botten, ni vet en såndär hård jäkel som gör att man känner sina egna ben på ett härligt sätt. Tvn måste väga minst 40 kg och är vackert masonitsvart, den är också utrustad med två stereo högtalare vilka det kommer ett riktigt rivigt och intensivt ljud från. Måste säga att jag njuter i fulla drag, i köket har jag till exempel en kran som ger mig vatten och det finns en vacker vit ugn som jag använda till att värma coop lasagne. Vad mer kan man önska?

Realist

Jag är inte speciellt överraskad att världsekonomin darrar, välkomna till den nya verkligheten. En verklighet där det inte kommer råda ständig tillväxt och där vi i väst kommer att få vänja oss vid lägre levnadsstandard. Ja så tror jag faktiskt att det kommer att bli, kanske inte imorgon men vi är på en sluttande bana och resan nedför kommer bli högst kännbar för de flesta. Men vad göra? Ja inte så mycket egentligen, som enskilt individ är det ju som bekant rätt så lurigt att påverka världsordningen. Men att mentalt ställa in sig på att vi kanske inte kan åka på den där utlandssemestern eller att vi kanske inte kan köpa den där bilen tror jag är nyttigt.

Självklart hoppas jag att jag har helt fel, man sa liknande saker på 70-talet men då vill det nog till att vetenskapen skyndar på med att till exempel forska fram fungerande fusionkraftverk...

Its alive!

Ja det finns fortfarande liv i bloggen, vem hade trott annat? Jag är numera stationerad i Västerås och jobbar på statshuset där som nämndsekreterare. Trivs riktigt bra på jobbet måste jag säga, lite värre är det när jag kommer hem. Nästan total misär med inga möbler förutom en säng och en stol i köket. Kan bli bättre där med andra ord men jag är van att bo spartanskt sen studenttiden i Ume så ett litet tag till kan jag stå ut.

Annars händer det otroligt mycket i världen just nu, 2011 the year when it all happend kanske man kommer och skriva i historieböckerna. London kravallerna och den ekonomiska krisen är det som skrämmer mig mest, var är vi på väg?