Rånad men vid gott mod

Blev tyvärr av med mitt fina guldhalsband i helgen :( Det var inte direkt värt någon förmögenhet men det hade ett stort affektionsvärde om jag säger så, särskilt den lilla stenbocken som hängde som smycke i kedjan, fick den när jag föddes. Hur blev det så här då? För att ta det extremt kortfattat så stod jag och några kompisar och pratade utanför husets dörr, det var sent på fredags natten och det var ingen som var direkt nykter. Helt plötsligt kommer det fram en man med ett slitet ansikte och skrattar och dunkar mig i magen, samtidigt som han gör detta rycker han snabbt som ögat i mitt halsband. Det lossnar och han springer iväg, det tar 2-3 sekunder innan jag fattar vad som faktiskt har hänt och då rusar jag efter honom med allt vad tygen håller. Tyvärr eller som tur är så tappar jag ganska snabbt bort tjuven som försvinner bort i någon mörk gränd. Helt knäckt, arg och ledsen på samma gång tar jag mig tillbaka till mitt hus och bara går in till mitt rum och bryter ihop. Som tur är så finns det fina kompisar omkring mig som alla är väldigt stödjande, en följer med mig till polisen och de andra sitter jag och pratar med långt in på småtimmarna. Nästa morgon vaknar jag upp med en bra känsla i magen, visst det var fruktansvärt att förlora smycket och det är väldigt kränkande på samma gång men jag kände också att det samtidigt var en värdslig sak, jag blev inte skadad och mina vänner fanns som gott stöd, det är det som betyder något!