Tusen års trötthet tynger mina axlar, ögonlocken tunga som bly och hjärnan har tappat sitt fokus. Så mycket kvar så lite tid, hur skall jag orka hur skall det gå? Imorgon är det en annan dag, ännu en dag full av tankar och funderingar, hur skall jag orka?
3 comments:
Det kommer att ordna sig, det gör det ju i princip alltid. Kanske blir det på ett annat sätt än du tänkt dig. Jag fattar att det jobbigt, absolut, MEN ingen katastrof har hänt. Du gör så gott du kan. Mer kan du inte göra. JUST NU kanske det är som allra tuffast, men som jag påpekat tidigare: Det kommer en tid efter denna. Jag lovar. Och du: Du kommer ihåg promenaderna vá?
Du har så rätt så rätt, det är klart att det kommer att ordna sig. Dikten kanske blev lite för dramatiskt men det var lite det som var meningen ;)
Hej Erik! Härligt att Du nu är klar med Din uppsats! Vi har följt alla Dina vedermödor genom veckorna fast inte varje dag. Det ska bli intressant att läsa Ditt opus som säkert är spännande och svårt också.
Post a Comment